Idag skulle min fd styvpappa, min lillasysters biologiska pappa fyllt 42 år om han hade varit vid liv. Sorgligt nog gick han bort för 9 år sedan, nästa precis detta datum. Sorgen och ilskan som jag kände då vill jag aldrig känna igen. Nu 9 år senare är det svårt att minnas, svårt att minnas allt som man borde komma ihåg.

Vissa minnen har etsat sig kvar, som hur han lärde mig att älska hockey. Vi brukade kolla på massa elitseriematcher ihop, trots att han höll stenhårt på FBK och jag på MoDo.

Ett annat minne är från han och morsan precis börjat träffas och inte bodde ihop än. Kommer ihåg att han precis flyttat in i en större lägenhet och jag hade sovit över, när jag och min plastbror Hampus (som då var kanske 3 år) och skulle äta frukost. Valet föll givetvis på Kalaspuffar med mjölk, men eftersom dokm var nyinflyttade så hade han inga tallrikar uppackade så vi åt puffar ur varsin kastrull! Vi var dock toknöjda eftersom man fick äta så mycket mer puffar då :)

Minns även när lillsyrran föddes, hur stolt han var när han tittade på henne. Så jävla sorgligt att han inte är här nu och få se henne växa upp. Han var iallafall en bra extrapappa för mig i 6 år...