När jag vaknade imorse var jag helt säker på att det var fredag, någon mer som kände så? Blev nästan besviken när jag insåg att det bara var torsdag. Skumt.

Hade en jättejobbig dröm inatt, hela min värld rasade under mina fötter, milt uttryckt. Överallt runt mig dog människor, det var något virus som spreds tror jag. Dom som inte dog blev istället galna av det och började skjuta andra människor, man slapp inte undan, fanns ingenstans att gömma sig. Drömde att jag sprungit in på ett hotell, satt i fosterställning i ett hörn och grät och hörde hur folk blev skjutna i korridoren utanför. När jag vaknade var jag både kallsvettig och hade intorkade tårar längs kinderna. Kände mig så otroligt lättad av att vakna och se solen skina, inse att allt bara var en dröm. Fy fan.

Varför drömmer man sånt? Det kändes så sjukt äkta och så var allt bara en dröm. Tur var väl det.
Nu mindes jag varför jag inte vill vara ensam, nästan alltid när jag är det så drömmer jag mardrömmar, som om jag känner på mig att ingen kan "rädda" mig, att ingen finns vid min sida.

Harry & Valle, come home!  ♥