Behind Blue Eyes

Jag tittar ut genom fönstret när bussen sakta rullar ut från busstationen, nu är vi äntligen på väg. Tiden känns mer långsam än vanligt och jag hör hur armbandsuret på gubben bakom mig tickar lika högt som mitt hjärta slår. Det är då jag tittar upp och ser dig. Dina ögon genomborrar mig på två sekunder och jag vet inte om jag ska bli rädd eller förtjust. Dina ögon är isande blå och får hela min kropp att rysa.

Jag får svårt att andas, svårt att fokusera blicken så jag låter den falla tillbaka ut mot gatan. Utanför regnar det, allt är bara grått och regndropparna smattrar emot rutan dom om dom spelade en melodi. En melodi för oss i bussen, på väg mot ingenstans. På väg mot ingemans land.

Dimman faller på utanför och inne i bussen. Jag känner mig mer avslappnad än någonsin tidigare, som om jag svävade över mig egen kropp. Jag föll i trans, i koma...eller så somnade jag bara.

Efter ett tag, vem vet hur länge kännde jag en varm känsla i hela kroppen och vände mig långsamt om. Gubben med det irriterande armbandsuret var borta, liksom alla andra i bussen. Kvar var bara jag..och du.
Du med som blå ögonen.
Ingen av oss sa någonting, bara stirrade på varandra. Du var vacker, så osannolikt vacker och du doftade som en blandning av sommarregn och nylagd asfalt. En slinga av ditt svarta hår föll ner i ansiktet och utan att tveka förde jag handen mot din kind och placerade håret bakom ditt öra. Stannade upp för en sekund och mötte åter din blick, rädd för din reaktion.
Du log.
Jag föll pladask.



...............
Då vaknar jag. Jävla dröm..Hostmedicinen som får mig att hallucinera eller?



Kommentarer
Postat av: Emelie

Försökte ringa förut. Varit på intevjuv idag. Gick skitbra. hoppas dom ringer nästa vecka. blev inget med lägenheten. det var väll inte ment to be liksom.

2009-01-15 @ 12:15:41
URL: http://procasa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0