Som jag skrev i inlägget nedan, detta är en av de bästa dagarna i mitt liv. Jag ringde alltså min far imorse och fick prata med honom. Jaha och, tänker ni? Men detta var inget vanligt telefonsamtal, detta var första gången vi pratade i telefon, ever.

Jag var 6 månader gammal när Mamma bestämde att vi skulle flytta hem till Sverige. Kvar i Canada blev farsan och sen dess har vi endast haft kontakt via brev. Att höra hans röst gjorde det hela så mycket mer levande, det kändes in i märgen kan man säga. Det var ingen främling i luren, det var min far. 

Blev ett kort samtal eftersom jag var så smidig att ringa mitt i natten :) Snacka om att han blev chockad och jag fick även höra att jag lät precis som min mor gjorde på den tiden. Var lite rädd över min engelska, men från ingenstans så kom det flytande och han hade inga problem med att förstå mig.

Vi bestämde att vi måste fortsätta höras via telefon, inte genom 3 brev per år. Är så glad att han verkligen blev lycklig av att jag ringde. Att jag tog det steget. Han har ju inte haft någon dator hittills så email har ju inte varit någon idé. Tro då att jag blir förvånad när jag loggar in på mailen nu ikväll och ser ett mail från "Steve Allen". Då har alltså farsgubben min gått och köpt sig en laptop bara för att vi ska kunna maila till varann!

Ingen....Ingen kan förstå mitt glädjerus jag har just nu.

Dad, I love you.