Visst jag är en hopplös romantiker som hoppas att min prins ska komma ridandes på en häst och rädda mig från singellivet. Men ibland, bara ibland tänker jag på hur skönt det är att vara singel egentligen. Finns ingen att ta hänsyn till när det gäller stora beslut som flytt och karriär. Jag behöver inte känna att jag ger upp varken det ena eller andra, behöver inte planera min lediga tid efter någon annans önskemål.

Jag är fri att göra vad jag vill, när jag vill, med vem jag vill. (hur lät inte det där?!) Men ni förstår vad jag menar.
Har varit singel så länge så skulle nog känna mig lite "fången" med en pojkvän. Kanske inte under "nykärsperioden" men sen när vardagen faller på.

Så Ibland är det fan skönt att vara singel!