Vaknade idag och det var ovanlig tyst hemma. Inser att Syrran faktiskt har åkt hem och att Harry är i skolan. Saknar syrran redan och var riktigt jobbigt att säga hejdå vid bussen igår. Nu ska det ju såklart inte dröja 8 månader tills vi ses igen, men ändå.

Något av det värsta jag vet är att säga hejdå till någon jag tycker om. Speciellt vid tåg och busstationer. Vet inte varför men jag blir nästan alltid tårögd. Kommer ihåg för några år sen när Boholm skulle flytta upp till Borlänge så möttes vi hemma hos henne för att vinka av henne. Kommer bara ihåg att vi totalt bröt ihop i en gråtfest som inte verkade ha någon slut. Bara kramades och grät som små barn. Det är sånna minnen som kommer upp på fyllan när vi ska leka sentimentala, vilket har hänt ett par gånger..haha.

På torsdag kommer gumman hem till Sverige igen och då dröjer det inte länge förrän hon kommer hit.Längtar så!!
Ska betala lite tradera-grejer nu...skriver senare!