Visst kan låta fånigt men jag tror att jag lider av kramsjuka. Minns inte när jag kramade någon sist, jag och mina närmsta vänner är inte sånna som springer och kramar varandra hela tiden, sån känns lite fånigt. Dock kan de hända om vi inte sett varandra på länge..

Men nu menade jag inte sådana kramar. Det abolut värsta med att vara singel (och heller inte dejta alls för tillfället) är bristen på närhet man känner. Efter ett tag glömmer man nästa bort känslan, men visst är det underbart att få en riktig kram? Ni vet när man håller om någon sådär hårt och bara känner den andra personens värme?
Eller bara ligga brevid varandra i en säng, utan att säga ett ljud och bara kramas. Sånt saknar jag.

I just really need a big hug.