Mitt liv innehåller inte mycket kärlek nu för tiden. Eller ja självklart kärlek till min familj och mina vänner, men nu snackar vi annan kärlek. Har gått på en hel del nitlotter i mitt liv och blivit bränd både en och två gånger. Finns få killar som varit verkligt speciella för mig. Men det finns en. En kille som jag dejtade 2006 när jag bodde i Karlstad. Han bodde då i Stockholm så visst var avståndet en av anledningarna till att det inte blev något.

Grejen är att han är en av de få killar jag träffat som har fått mig att drömma om en framtid. Ni vet samboliv, semester tillsammans, parmiddagar möjligen även en familj! Första helgen han var hos mig minns jag att han satt på min balkong, glassade i solen och när jag gick ut mot honom gav han ifrån sig ett leende som jag kommer minnas resten av mitt liv. Minns att jag tänkte: "Skulle jag få se det leendet varje dag resten av mitt liv så skulle jag bli lycklig".

Mina vänner älskade honom, min syrra gillade honom, min mormor vart störtförtjust och han fick hela mig att pirra. Vi dejtade i drygt 5 månader. Han spenderade en hel del tid hos mig den sommaren, många lata dagar hemma men även biobesök, shopping på stan, matlagning ihop, filmkvällar, gick på Mariebergskogen (tivoli/sommarpark i karlstad) och självklart var vi ute och badade ett par gånger.



Varför slutade vi dejta då? Det var en blandning av att han hade för lite tid, ingen av oss hade direkt råd att åka fram och tillbaka till varandra hela tiden och jag var inte redo att flytta någonstans, samt ville inte han lämna stockholm. Hade en rätt jobbig tid i livet, försökte komma fram till vem jag var och försökte mogna. Så vi gled ifrån varandra.
Men nu är det så att vi bor i samma stad. Vi har börjat ta upp kontakten och varje gång jag hör hans röst i telen så blir jag som en pirrig tonåring. Vet inte alls hur det skulle kännas om vi ses, men planerar att ta reda på det snart.
Det stora frågetecknet i det hela är dock att han har tjej. Dom är sambos men inte förlovade.
Det märks på honom att han inte är superkär i henne, eller så är det bara jag som försöker intala mig själv det.

Frågan är då, ska jag genomföra det här, ska jag träffa honom igen med risken att bli dissad. För mig är han "the one that got away" så vet inte om jag skulle kunna leva med tanken på "tänk om". Han skulle aldrig vara otrogen mot sin tjej, så mycket vet jag och det vill jag inte att han ska vara heller. Vill bara träffa honom och se om vi båda känner det där som vi hade för varandra förut. Är jag hemsk? Hjälp snälla. Ge mig råd nån!!