Lite så känns det. Pirrade i magen när jag klev av tåget. Tillbaka i Kristinehamn. Så många minnen vällde över mig, fick massor med konstiga känslor i kroppen. Först fick vi vänta på bussen i 20 min och sen vart det rena sightseeingen genom lilla Kristinehamn. Skumt hur litet allt ser ut. Statshotellet där man brukade festa, Torggrillen där vi köpte fyllekäk. (Alltid en Kristinehamns special, Mosbricka med grönsallad och vitlöksås, mitt och Forsmans udda påhitt). Hela centrum verkade ha försvunnit.

Började minnas en massa saker, många bra, härliga och underbara minnen men också många mindre bra. Det borde kännas som man kommer "hem" istället känns det bara som mitt förflutna. Saknar inte stan det minsta, inte heller folk som bor här. Tur att jag åker imorgon igen.

När jag väl kom in hos morsan kändes det som man fick en käftsmäll av jultomten, haha, jag ska förklara. Överallt, då menar jag ÖVERALLT, finns det julpynt. Glitter, tomtar, röda dukar, julbockar, julljus, granar mm. Helt galet. Morsan lät bli att städa bort julen bara för att jag skulle få se hur det såg ut. Inte nog med det, hon hade sparat julskinka åt mig också, jättegulligt.

Än så länge har vi inte bråkat alls, hon är ovanligt snäll och omtänksam. Man kan nästan tro att hon har saknat mig.
För ärligt? Så har jag saknat henne, det är ju trots allt Mamma vi talar om....