Sitter på jobbet nu och kom på mig själv bli lite känslosam. Kvällens elfte samtal kom från en man som sökte sina två bröder, han hade inte träffat någon av dem på 25-30 år pga av något gammalt bråk. Nu hade herrn fått veta att han har cancer och ska opereras, men låg chans att bli friskförklarad och han sa att det sista han ville göra i livet var att be om ursäkt och få säga farväl till sina bröder.

Jag hittade båda brödernas nummer så jag hoppas verkligen han får tag i dom.

Han avslutade samtalet med att tacka så hjärtligt för hjälpen och sa såhär:
"Jag hoppas att solen lyser upp din väg igenom livet".
Shit jag blev helt rörd.

Tänkte tanken på hur jag skulle känna om jag skulle förlora min bror, jag skulle gå under, han är en av de absolut viktigaste människorna i mitt liv. Älskar dej min fina bror ♥