My life would suck without you

Ligger och funderar på det här med vänner, har haft många och förlorat många, vissa saknar man mer än andra helt klart men jag tror ändå att det är dom bästa som har hållt sig kvar.

Trots att jag kan vara jävligt dålig på att höra av mig, eller bara låta sjukt otrevlig och dryg (fast jag inte menar det) så håller ni er fast. Som ett gäng blodiglar som suger sig kvar. När jag är depp tjatar ni hål i huvudet på mig tills jag skrattar igen, när jag funderar på saker så kan jag prata med er, när jag behöver gråta så är det ingen som dömmer mig.

Sen finns det en speciell vän, som jag mötte 2006, men blev riktigt nära 2007. På många sätt är vi otroligt lika, på andra sätt är vi så långt ifrån varandra man kan vara. Ibland tror jag att vi har kännt varandra i ett tidigare liv.
Det räcker med att vi tittar på varandra för att förstå, vi avslutar varandras meningar och tjafsar med varandra som ett gammalt gift par. Vi har aldrig haft något storslaget bråk, men dock en hel del "bumps in the road" som jag vet iallafall har kännts i hjärtat..

Vart ville jag då komma? Trots våra tjafs, våra olika dåliga sidor och våra pik-skämt om Orions bälte och Landningsbanor (inside-jokes) så är hon en del av min familj. Kanske inte blodsmässigt, men själsmässigt.
Ibland vill jag bara skrika ut hut mycket hon betyder för mig, ge henne en kram och säga:

Jag Älskar Dig Harrie.



Cause we belong together now, yeah
Forever united here somehow, yeah
You got a piece of me
And honestly, My life (my life) would suck (would suck) without you

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0