Igår fick han somna in, han har ju varit sjuk en tid men trodde in i det sista att han skulle klara det. Eller ville att han skulle göra det snarare. Hann inte säga hejdå eftersom han försvann medan jag och Valle var i farsta igår. Blev lite tårar igår men fattade det nog inte förrän imorse när jag kom hem från jobbet, låste upp ytterdörren och möttes bara av Sven. Ingen mjauande Sickan som kurrar och gnider sig mot benet.

Kommer bli så sjukt tomt utan världens goaste Katt här hemma.
Vi saknar dig redan Sickan!