Imorgon ska jag och Forsman bege oss till Södertälje, va nog hundra år sedan jag var där sist. Inte så konstigt kanske, det är ju inte Sveriges metropol direkt. Enda anledningen som finns att besöka den lille byn är att världens vackraste Emelie bor där.

Som de flesta av er vet så har Jag, Forsman och Boholm varit dom tre musketörerna genom gott och ont i flera år, men på sista tiden har vi glidit ifrån varandra lite. Brist på engagemang från oss alla, men mest beroende på att vi jobbar helt olika scheman. När hon är ledig så jobbar jag och Forsman och tvärtom. Nu har det gått nästan två månader sen vi sågs, vilket inte är okej.

Ibland kan jag sakna henne så det gör ont, sitter och läser hennes blogg varje dag och ser hur frånvaron lyser starkt med bilder på oss tillsammans. Hon är som en del av mig, en vän, en syster, en förlängning av min själ.

Oj, blev väldigt djupt detta, ville egentligen bara säga "Yeeeeeeeeey Imorgon får jag träffa Boholm".