I Söndags kom beskedet, det mest opersonliga, underliga avslutet jag varit med om. Fine, va ensam du och förlåt mig att jag ville vara din vän, att jag brydde mig om hur du mår. I tre fucking år har jag väntat på att du ska bli singel igen och så gör du såhär mot mig. Tvärvändning eller vad? Trodde inte mina ögon när jag läste ditt sms. Det är också illa, var jag inte värd mer än ett sms? Nu vet jag iallafall vad du går för och jag är värd så mycket mer.

Du kan va lugn, ja ska inte höra av mig, jag ska inte ens säga ditt namn högt. Du är raderad ur mitt minne, hoppas du förstår vad du har gjort. Ville ringa upp dig i söndags och bara be dig fara åt helvete. Men inte ens det ska jag unna dig. Du ska inte få höra något, inte ett pip. Nu har jag seriöst tappat allt hopp på det manliga släktet, bara tanken på dig gör mig förbannad. Så mycket tid och energi jag slösat på dig.

FY FAN. Du bara trampade på mig som om jag vore en fimp.